HÄST:

RÄDSLA: En unghäst blev rädd och skenade iväg med sadel och träns på. Kom till slut hem och sprang in i en hage, men den var så rädd att man inte kunde gå till den och ta av sadeln (den hade tappat tränset) Ägaren fick medel att lägga i vattenhinken. Dagen efter var hästen lugn och fin.

En varmblodshäst var jätterädd för traktorer och lastbilar. Han fick medel i sin vattenhink varje dag en månad. Blev succesivt bättre och bättre, inte så rädd utan blev lugnare att rida. Som bonus blev hans ögon bra, han hade alltid haft rinniga, variga ögon.

KVARBLIVEN EFTERBÖRD: En Frieserhäst hade fölat några gånger och alltid haft problem med att inte efterbörden lossade. Det hade varit väldiga problem pga. detta. Hon fick medel att ta en gång i veckan, med början en månad före beräknad fölning. Denna gång gick allt bra utan några problem.

DÅLIG HOV OCH ÖMFOTAD: En varmblodshäst på 20 år hade haft problem med fång av och till i många år. Nu var hoven stor och flat och ägaren trodde att han inte skulle klara sig länge till. Han var ömfotad och kände sig fram lite när han gick. Efter homeopatbehandlingen blev han snabbt bättre. 2-3 veckor efter behandlingen hoppade han över grinden på 1,20 när kompisen skulle ut för han ville också vara med på tur. Hoven blev med tiden normal i formen trots att hästen var över 20 år.

HUND:

ÅSKRÄDSLA OCH DÅLIG LEVER: En golden retriever var fruktansvärt rädd för åska. Dessutom hade han problem med levern så han mådde illa och kräktes. Efter behandlingen kunde han vara ute utan att få panik vid åska. Levern blev också bättre så han slutade att må illa.

KATT:

SKADAT BEN: Vår ladugårdskatt hade skadat ett framben så att det svullnade och blev väldigt ont. Vi åkte till veterinären och röntgade honom så vi såg att benet inte var brutet. Han fick antibiotika utskriven som han åt i 16 dagar. Benet var ganska bra efter behandlingen så han fick gå ut igen. Efter några dagar blev benet värre än det var från början. Då fick han homeopatiskt medel istället. Efter några dagar blev han frisk och har inte haft problem med benet sedan dess.

KOR:

På våra kor har jag med framgång behandlat: Svårmjölkade kvigor, kor som inte släpper ner mjölken, spentramp så det inte blivit mastit av det, kvigmastit före kalvning, för tidigt födda och svaga kalvar, rädd kviga som inte vågade gå ute, nervös acetonomi, kvarbliven efterbörd, svåra kalvningar med trång förlossningskanal, ringorm, kalvar som fått fostervatten i lungorna så de dricker dåligt och är slöa, kalvförlamning som inte gått upp efter veterinärbehandling.

Köttrasko som var elak mot kalven och inte ville låta den dia.